Livets vägar äro outgrundliga

Sitter här i min säng och har nyss nattat mina underbara barn. Isaac var fruktansvärt trött idag och fröknarna sa att han inte kunde somna när han skulle sova middag utan bara vilade en halvtimme. Kontentan av detta var att han somnade alldeles utmattad på soffan strax efter fyra... Lyckades få fart på honom efter ca en halvtimme och då var han jätteledsen och skrek efter banan. Efter en onyttig middag bestående av korv och pommes frites (han åt två korvar och massor med pommes och ketchup plus en banan till efterrätt) var han hyfsat pigg igen men var nöjd med att gå och lägga sig efter "bompa". När mamman sjungit "ekekojen" (Ekorr'n satt i granen) och "ekekojens mamma" (vers 2) ca fyra gånger, Lillebror (Tänk va' lillebror är bra av Gullan Bornemark) samt "Trollen" (Trollmor) somnade han sött strax före halv åtta. Storebror är svårare att få till ro på kvällen. Har läst ett kapitel i "Det hemliga rummet" men jag hör hur han bökar inne på sitt rum och har gått på toan ett par gånger redan... Fast ikväll får det vara.

Har läst på Aftonbladet om 11-åriga Tims kamp mot cancer i hjärnan. Han fick hjärntumör som 7-åring och har behandlats sedan dess mer eller mindre och nu har det kommit tillbaka och enligt läkarna finns det inget mer att göra. Kan inte ens föreställa mig vad Tims föräldrar går igenom och har gjort de senaste fyra åren. Samuel är 7 år nu och rätt besvärlig mellan varven så visst tryter tålamodet då och då men när man läser sådant här tänker man att man ALDRIG ska skälla på barnen mer. Allt annat är småpotatis jämfört med sådana här saker, när tillvaron kretsar kring huruvida ens barn ska få leva eller ej, inte om barnet i fråga glömt jympakläderna i skolan eller blött ner sina nya skor.... Så länge man får vara frisk och barnen mår bra har man fanimej INGET att klaga över! Tänk om man kunde ha detta i åtanke när man tycker att livet suger nästa gång bara för att det är dåligt väder eller för att man inte har råd med en utlandssemester eller den där fina tröjan man spanat på... Jag skulle nog dö om det hände mina barn något och som sagt, jag kan inte ens i min vildaste fantasi sätta mig in i en situation att som förälder mer eller mindre vaka vid sitt barns dödsbädd. Näe, nu SKA jag sluta vara arg på mina barn för småsaker och glädja mig åt alla bra saker istället. Ta tillvara på nuet för man vet faktiskt aldrig hur länge det varar...