1. Ditt första barndomsminne?
Jag har spridda fragment av minnesbilder från när jag var riktigt liten och bodde i Tanzania. Till exempel minns jag att jag var med och skördade majs och då var jag ca 3 år gammal. Jag minns också kyrkor med "kyrkkaffe" i form av kokbananer och bönstuvning som åts på kyrkgolvet på jättestora bananblad och det tyckte jag var jättegott :-) Dessutom kommer jag ihåg Serengeti nationalpark och hur det såg ut i lodgen och att det fanns klippdassi bakom samt att vi brukade mata aporna med små röda bananer.
2. Vad samlade du på som barn?
3. Vad lekte du för lekar som barn?
Jag var ute mycket och klättrade i träd och byggde kojor. Jag och mina kompisar sjöng också mycket och spelade teater. Jag älskade att klä ut mig! Lekte även med bilar och lego. När jag var riktigt liten var det dock dockor som gällde.
4. Var du ett snällt eller busigt barn?
Både och. Ganska bortskämd som liten, kanske inte med saker men mer vad gällde t.ex mat. Jag var inte särskilt olydig men lite svår att handskas med alla gånger, haha! Jag var busig så till vida att jag gjorde en hel del saker jag visste att jag inte fick som att klättra jättehögt upp i höga tallar, klättra ut från sovrummet på andra våningen med hjälp av en bogserlina, hoppa mellan balkarna på vinden etc... Kunde gått illa...
5. Har du någon slags relation med någon barndomsvän ännu?
Jag har bara regelbunden kontakt med tre stycken men har hittat en del på facebook och springer på någon då och då, framför allt på sommaren!
Idag har det smått upp-och-ner-vända vädret fortsatt i form av ömsom strålande sol och ömsom skyfall. Var borta på bygdegården på loppis med överrumplades av regnet så vi hann inte kolla på riktigt allt den här gången. Det var precis som om någon vridit på en tapp på full effekt för helt plötsligt öppnade sig himlen och det bara vräkte ner för att 20 minuter senare bli fint, varmt och fuktigt i luften igen. Konstigt...
Nej, nu ropar min dotter på mamma tror jag bestämt, Det låter ungerfär så här: maaaaat, maaaat! Mamma Mu är på språng med andra ord!
Annars har jag roat mig med att packa upp sex kartonger som stått på vinden sen i augusti och de innehöll fotoalbum, en del dvd-skivor, afrikanska instrument samt ett antal glas- och porslinsskålar som jag nästan glömt att jag hade. Isaac har plaskat i sin nyinköpta lilla plastpool, Annie har sovit (plus att hon faktiskt sov 8 timmar inatt - så mycket i sträck sov nog inte Isaac innan vi körde Anna W:s SHN-kur när han var 9 månader), svärfar har burit sten och svärmor har städat och burit runt på Annie (när hon inte sovit dådå). Nicklas jobbar fortfarande några veckor innan han får semester. Samuel är hos mormor och morfar i Orsa. That´s our life :)
Nu ska jag se på norska barnmorskorna! So long!
Från Saharaöknen till Niagarafallen inom loppet av några minuter...
Mamman: Godnatt lilla gubben, jag älskar dig!
Isaac: Jaa, ALLA älskar mig!
Undrar var han fått självförtroendet ifrån??
Dopdagen förflöt utan större missöden. Att säga att vi hade tur med vädret är en underdrift då solen sken obarmhärtigt hela dagen och samtliga gäster nog hellre hade tillbringat dagen på stranden istället för först i kyrkan och sedan under en stekhet pergola. Fast hade det regnat hade ju naturligtvis inte det varit bra heller så detta var definitivt att föredra (att man aldrig kan vara riktigt nöjd! Är det typiskt svenskt??)Själva dopakten kom igång efter en akademisk kvart då huvudpersonens mormor och gammelfaster skulle fixa något i sista sekunden och utan dem kan man ju inte börja :) Sedan gick det mesta enligt planerna förutom att morfar prästen dabbade sig några gånger och drog till med ett "låt oss bedja" när Annies faster skulle sjunga och höll på att missa en psalm men som sagt, det var fint och stämningsfullt. Annies faster Carola sjöng "Du vet väl om att du är värdefull" och kantorn Jenny sjöng och spelade flygel "Annies song" så vackert att ögonen tårades! Huvudpersonen skötte sig dessutom exemplariskt och pep bara litegrann vid något enstaka tillfälle.
För att ta sig till Prostgården där själva dopkalaset skulle äga rum hade jag satt upp en tipspromenad med "Annie-frågor" och när alla väl var där skålade vi i champagne och cider. Lunchen bestod av rökt lax, rostbiff och hemgjord potatissallad (som undertecknad gjort kvällen innan) och örtagårdsdressing (som jag höll på att glömma och således fick stiga upp i ottan på dopdagen för att svänga ihop). Dopbarnets mormor hade bakat bröd och efteråt blev det prinsesstårta (köpt) och kaffe. Barnen fick varm korv med bröd och piggelin och var nöjda med det! Annie fick dessutom massor med superfina doppresenter! Alla presenterna var fina och originella, dvs inga dubletter eller något som man kan känna för att byta vilket ju kan vara fallet ibland. Det enda kruxet är att när hon nu fått så mycket fint skulle man ju vilja att hon hade ett eget rum att stoppa in allt i, egna väggar till tavlorna och egna hyllor att sätta in sina nya saker i. Förhoppningsvis går det att ordna någon gång innan hon flyttar hemifrån... TACK till alla som var med och gjorde dagen så fin!
Dagens huvudperson vilar ut i vagnen efter traumat i kyrkan...
Färgtemat för dagen var lila.
Vilken tur att Dalarnas landskapsblomma har rätt färg!
Nu sover hon iallafall sött efter ett par kvällsskriksessioner. Förhoppningsvis sover hon några timmar nu innan Den Stora Hungern sätter in frampå efternatten. 10-åringen och 8-åringen ligger på varsin madrass på golvet bakom ett draperi och snackar o.a.v.b.r.u.t.e.t. Tycker de borde vara trötta efter att ha varit ute hela dagen, sprungit upp och ner i trädgården, duschat i vattenspridaren, hamrat odefinierbara alster vid snickarbänken plus en massa annat som mammans tränade öga ej lyckats uppfatta (kanske lika bra det). 3-åringen däremot, sover som en liten spädgris i mammans säng sen ganska många timmar tillbaka med de ljusa lockarna klibbiga av svett trots myggfönster i det öppna fönstret! Mamman själv ska också gå och lägga sig. Imorgon ska vi storhandla inför dopet, hämta ett stycke faster vid tåget, reka församlingslokalen samt en hel del till som man kommer på att man behöver göra i sista sekunden! Behöver lite (skönhets)sömn före det. Natti!
Igår gick jag och Annie en ganska lång promenad bort till affären i Marnäs och snubblade över en sybehörsaffär på vägen hem. Passade där på att köpa sidenband till dopklänningen. Det blev INTE grisrosa som tydligen är ett måste om det är en tjej som ska döpas utan jag bröt alla konventioner och tog en helt annan, troligen reglementsvidrig, färg. Men fin :) Kikade även in på second hand affären och hittade ett myggnät till barnvagnen för endast 10 riksdaler. Kan komma att behövas om det blir blodsugarinvasion i sommar!
Näe, nu ska jag se till att få något gjort. Kan kanske börja med att bädda sängen...
Nåja, hade det trevligt ändå, trots gummistövlar och fleecetröjor :) Var nämligen en bra ut i skogen i några vänners sommarstuga tillsammans med ett antal människor, åt sill och hade det mysigt i lervällingen i partytältet! Och, tro det eller ej, men undertecknad spelade till och med fiol (den årliga avdammningen av felan) tillsammans med en annan av gästerna som jag faktiskt spelat med förut för ca 100 år sen (1991-92 gick vi i samma klass på spelmansmusiklinjen på Malungs folkhögskola - han har utvecklats, inte jag, haha, men det kanske man inte ska räkna med heller av att spela i genomsnitt en gång per år). Det bidde med andra ord både Små grodorna runt den lilla originella majstången samt en del polskor! Himla skoj att spela men huruvida det var skoj att lyssna också låter jag vara osagt...
Den fina midsommarstången!
Undertecknad stämmer felan...
Även om vädergudarna kanske kunde ha varit lite schysstare så klarade vi oss från alltför mycket väta uppifrån och tack vare Bekkestad & Co:s förvarningar hade vi rejält med kläder med och på oss och frös väl bara litegrann ibland. Åtminstone resterande gänget som stoppade i sig värme i flytande form borde knappast ha frusit speciellt mycket medan en annan som tog det lilla lugna fick tanka värme inomhus ett antal gånger under kvällens lopp. Men det är väl så det ska vara på midsommar antar jag.
Jag var också med på begivenheterna! Men man blir trött av fest...
Alla var inte lika pigga på midsommardagens morgon...
... åtminstone inte pappa!
Detta klipp är det roligaste jag hört - brukar lyssna på det när jag är less och behöver ett gott skratt! Lyssna, det är absolut underbart!!!

Har varit på första läkarkollen med Annie. Hon gick igenom u.a:) så någon efterkontroll behövs således ej som jag fick på bilen! Dryga 5 kg väger hon och är 56 cm lång. Konstigt vore det väl om hon inte gått upp en hel del så mycket som hon äter! Nu sitter vi på öppna förskolan som delar lokaler med bvc, undertecknad dricker kaffe och läser Vi Föräldrar och killarna bygger lego. Sen ska vi till biblioteket och även försöka njuta lite av solen för vem vet hur länge den visar sig den här gången...


