Tisdag är det idag, det är grått, trist och regnigt! Väntar hem barnen från skolbussen alldeles strax. De har utegångsförbud båda två i MINST en vecka så för deras skull hoppas jag de går raka vägen hem från skolbussen. De försvann nämligen igår. Dagen innan hade vi haft ett allvarligt snack med dem om att det är nödvändigt med regler här i huset om vi ska klara av att bo ihop. En utav dessa regler var att aldrig gå någonstans utan att säga till /fråga om lov. Jodå, det skulle de komma ihåg... Dagen efter gick Samuel till lekparken efter skolan och när Emma kom hem följde hon efter. Båda hade fått sagt till sig att bara vara i trädgården och studsa eller vara i lekparken ca 50 meter härifrån. Strax före halv fyra kom jag hem från jobbet, jag lagade mat etc och sen gick Nicklas för att hämta in barnen. Då var de borta. Puts väck! Lite arga blev vi men åt middag och tänkte att de kommer väl när de blir hungriga. Men nej, det gjorde de inte. Då åkte vi ut och letade i tur och ordning eftersom en fick vara hemma med Isaac. Överallt letade vi, ringde kompisar, kollade i skogen, uppe vid dagis där de är ibland, idrottsplatsen, ja till och med nere vid sjön! När klockan närmade sig sex blev vi riktigt oroliga för så har de aldrig betett sig förut även om de varit olydiga och stuckit iväg innan. Det började dessutom bli mörkt och kallt. Mitt i allt ringde både mormor (Samuels) och farmor (Emmas) och vi lyckade skrämma slag även på dem. Strax efter sju ringde vi polisen. De behövde dock aldrig komma för halv 8 kom "rymlingarna" åkandes i en bil med en mamma till en av Emmas kompisar som hittat dem i skogen nära sitt hus. Där hade vi varit och letat flera gånger men inte hade vi sett dem inte! Och det är rätt långt härifrån och de hade INTE tillåtelse att gå dit och framför allt inte att vara borta i fem timmar. Man hinner iallafall tänka rätt mycket på den tiden, särskilt som Aftonbladets första sida fläskade ut rubriken "Mördare på rymmen från Säters sjukhus"... Nåja, slutet gott, allting gott. Hoppas dock barnen lärt sig en läxa av detta!
3 kommentarer:
Jisses!!! Ja jag hoppas att de verkligen förstår att de har gjort ett allvarligt fel. Måtte de aldrig göra om det någon mer gång!
Stor, varm kram
Ja,jag vet ju hur det känns när barnen försvinner. Verkligen inte roligt. Dessutom var då efter Englas försvinnande och här i söder Stockholmsförort en galen man som strök runt förskolor och fritids och hade tagit flickor med till hans bil.
Visst kommer tankarna till Engla när saker händer... Det här är en superlugn ort men det är ju som sagt Stjärnsund också! Tyvärr är det ju så att galningar finns överallt och man tror ju ALLTID det värsta!! Då blir man ju desto mer lättad när allt visar sig vara OK.
Skicka en kommentar