Idag blev jag gräsänka igen för en sisådär hundraåttielfte gången sammanlagt. Det känns ärligt talat sådär men jag har bestämt mig för att inte beklaga mig utan försöka gilla läget. OK, om hela familjen blir liggande i vinterkräkarn kommer jag kanske att klaga lite men annars så är det positivt tänkande som gäller från och med nu! Tror ni inte jag klarar det? Jag menar, hur man än vrider och vänder på det så har man inga stora problem egentligen. Jag är visserligen gräsänka men det finns de som blir änka på riktigt, som går igenom svåra separationer, som råkar bo i Japan just nu, som har svåra sjukdomar och allt annat hemskt man inte ens vill tänka på. Jag då, jag har tre fantastiska, snälla och friska barn, hus, kärleksfull (ibland iallafall!) generös och snygg äkta man, heltidsjobb, hyfsad ekonomi och spännande framtidsplaner. Det enda jag önskar just nu är att jag kunde klona mig alternativt ha potentiell barnvakt på närmare håll. På tisdag t.ex krockar barnens aktiviteter i det att Isaac har vattenlek 16:10 och då ska de få prova på kläd- och flytvästsim, och Samuel har konsert med orkestern klockan 17 i Smedjebacken. Logistiken fungerar inte riktigt, inte ens om man bortser från det faktum att ingen vettig människa ens borde komma på tanken att ta med Annie på konsert! Dock - vem av barnen ska få genomföra just sin aktivitet och vem ska få stå tillbaka tills nästa gång?
Nu ska jag iallafall se till så att mina pojkar kommer i säng och sen tänker jag faktiskt ta en vända med motionscykeln innan jag kryper till kojs med min braiga bok á la mega chic-lit! So long!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar