...tro det eller ej, även om det inte händer så ofta. Igår eftermiddag kände jag att jag blev väldigt illamående när jag var på väg hem från jobbet. Skjutsade senare på kvällen Samuel till scoutena och passade på att handla under tiden han var där. Orkade dock inte vänta när handlingen var avklarad utan åkte hem eftersom jag kände mig rätt risig. Maken fick åka och hämta scouten istället och själv satte jag mig under en filt i soffan och frös som en gris. Visserligen var det kallt ute men rätt varmt inne påstod de andra och då slog det mig att jag kanske hade feber. Jag brukar ju aldrig ha det så det tog ett tag innan polletten trillade ner. När jag kollade hade jag mycket riktigt feber. Surprise!
I morse när jag vaknade av mobilens alarm i vanlig ordning klockan 6 trodde jag först att jag mådde bra och klev upp och åt frukost. Efter några minuter klubbade dock huvudvärken tag i mig och när jag checkade febern med Annies örontermometer hade jag fortfarande nästan 38 så jag insåg att jobbet nog fick vara idag. Egentligen är det rätt skönt att vara hemma ibland och slippa göra så mycket men samtidigt är det ganska stressande eftersom jag vet att jag borde vara på jobbet.. Varför inte bara slappna av och njuta istället när man vet att det inte är så mycket att göra åt det? Har iallafall inte gjort många knop idag. Nicklas var med Annie på nya dagiset och jag har vilat, sett på dvd (The boys are back - riktigt bra!), tvättat lite faktiskt, läst... Nu är Nicklas med Isaac på vattenleken och jag ska försöka få till lite middag tills de kommer hem. Tjockpannkaka är beställt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar