Äntligen fredag! Gissa om det var skönt att lämna jobbet strax efter tre idag och veta att snart är man inne i värmen och kan slappa och ta det lugnt med barnen! Trodde jag, ja...
På väg till förskola nr 1 kommer jag på att jag glömt husnyckeln hemma. Eftersom jag gick före Samuel imorse glömde jag ta med den helt enkelt då jag inte låste efter mig. Nåja, inga problem eftersom Samuel har egen nyckel och säkert var hemma vid det här laget. Ringde för säkerhets skull - hem - inget svar - mobilen - inget svar - hem igen... Ringde även hem till kompisen E men inget svar där heller. Hämtade unge nr 1 och när jag svängde in på förskola nr 2 får jag äntligen tag i honom hemma hos E. Talar om att jag inte har någon nyckel och att han får skynda sig hem. Möter honom på vägen och stannar bilen. "Titta i min ryggsäck" säger han. Jag gör det men upptäcker inget anmärkningsvärt mer än en träbil han gjort i slöjden. "Ser du inte vad jag har glömt?" säger han sen. Jo, ingen nyckel där det borde ligga en. Tillbaka till E för att se om den är kvar där men sån tur har vi inte. E:s pappa ringer fritids som springer in till klassrummet för att se om nyckeln ligger på Samuels hylla som han är "säker" på att den gör. Nä, det gör den inte. Då är han helt plötsligt "säker" på att den ligger på bordet i klassrummet, eller kanske i bussen... Aaaargh! Åker hem iallafall och ringer maken i Kina som ju inte kan göra mycket därifrån. Dessutom är batteriet i mobilen helt urladdat. Stoppar i motorvärmaren i bilen och låter småttingarna sitta där med kupévärmaren på. Hade fika på jobbet idag och ett därmed ett paket digestive i väskan så de var lugna, mätta och varma iallafall vilket ju var tur. Maken ringer från Kina till sin kollega i samma område som kommer till undsättning efter ett tag. Konstaterar att stegen är inlåst i friggebon och alla fönster ordentligt haspade från insidan. Efter många om och men lyckades han dock ta sig in i huset och öppna åt oss vid halv sextiden. Annars hade vi fått lov att slå sönder ett fönster eller något men det var ju tur att vi slapp det!
Snacka om typiskt! Jag brukar ALDRIG glömma nyckeln och inte heller har Samuel någonsin glömt sin nyckel heller sedan han fick den och så händer det samtidigt. Ska placera en extranyckel hos någon granne nu för detta är andra gången detta händer - att man inte lär sig!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar