Tur att det var sista gången!

Idag var det dax för sista spruttrion på infektion i Falun. Förra gången fick jag släpa dit Isaac med våld mer eller mindre och de stackars sjuksköterskorna fick kalla in det tunga artilleriet för att klara livhanken!

Idag tvingade jag med min man då jag inte kände för att gå igenom en dylik pärs igen. Och om det var jobbigt förra gången så var det, tja... ungefär som att jämföra stormen Gudrun med tsunamin. Och då menar jag att förra gången, för tre veckor sen alltså, var stormen Gudrun... Samuel fick gå in först tillsammans med mig, fick sina tre sprutor och ett blått skelett i gelekonsistens som "treat". Sen gick vi ut i väntrummet för att hämta Isaac och då låg han under soffan, intryckt mot väggen och skrek. Som en gris. Jag fick lägga mig ner på golvet och dra fram honom och Nicklas bar in honom i undersökningsrummet. Isaac gastade hela tiden i falsett att han inte ville ha någon spruta och det fortsatte han med hela tiden varvat med "BAJSSPRUTAAAA - jag vill inte haaaa en BAJSSPRUTAAAA". Eftersom det inte gick att lugna ner honom var det bara att köra ändå så Nicklas fick hålla i honom och jag fick stå framför och hålla i benen och en sköterska stod på varje sida redo att trycka in sprutorna i låren. Ena sköterskan var nog nervös för rabiesvaccinet skvätte ut när hon sprutade in det så jag fick droppar stänkta i ansiktet och Nicklas på byxbenet men de trodde det mesta hade hamnat där det skulle. Efteråt var Isaac knallröd i ansiktet och genomsvettig av ansträngningen, stackarn... TUR att det var sista gången!