Befinner oss ganska så långt norrut - i Örnsköldsvik närmare bestämt. Detta eftersom kära sambon härstammar från detta klyktattarträsk (OBS! Vederbörandes egna benämning!). Har firat påsk, ätit godis, blivit bjudna på restaurang, lekt på ett lekland samt njutit av vårvädret.
Idag lyste solen däremot med sin frånvaro men vi bestämde oss ändå för att åka lite skidor. I sista stund bestämde sig Isaac för att stanna hemma med Annie och farmor & farfar men vi andra tog en liten sväng till en centralt belägen backe. Samuel var i princip helt grön på slalom och första vändan upp i barnbacken höll på att sluta med en ände med förskräckelse då han argt förkunnade att han inte ville åka mer och ylade högt att han inte kunde åka. Mamman var dock elak och tvingade upp honom igen. Och igen. Och igen. I början fick han åka lift med mig eller Nicklas och ner fick han hålla i Nicklas stavar men till slut klarade han både att få tag i en knapplift, åka upp och kliva av alldeles själv. Ner kom han själv också. Visserligen med mer eller mindre störtloppsstajl men på benen hela tiden och han var stolt som en tupp! När klockan var fyra och anläggningen stängde och en annan tröttnat för länge sen vill han "bara en gång till"... och en till... och sneglade lite längtansfullt upp i den stora backen och kunde inte förstå att han måste lära sig lite svängar samt att bromsa innan det är läge för de stora pisterna! Men nu är första hindret forcerat så med lite träning så kan det nog bli läge för lite brantare nedfarter ganska snart!
Idag lyste solen däremot med sin frånvaro men vi bestämde oss ändå för att åka lite skidor. I sista stund bestämde sig Isaac för att stanna hemma med Annie och farmor & farfar men vi andra tog en liten sväng till en centralt belägen backe. Samuel var i princip helt grön på slalom och första vändan upp i barnbacken höll på att sluta med en ände med förskräckelse då han argt förkunnade att han inte ville åka mer och ylade högt att han inte kunde åka. Mamman var dock elak och tvingade upp honom igen. Och igen. Och igen. I början fick han åka lift med mig eller Nicklas och ner fick han hålla i Nicklas stavar men till slut klarade han både att få tag i en knapplift, åka upp och kliva av alldeles själv. Ner kom han själv också. Visserligen med mer eller mindre störtloppsstajl men på benen hela tiden och han var stolt som en tupp! När klockan var fyra och anläggningen stängde och en annan tröttnat för länge sen vill han "bara en gång till"... och en till... och sneglade lite längtansfullt upp i den stora backen och kunde inte förstå att han måste lära sig lite svängar samt att bromsa innan det är läge för de stora pisterna! Men nu är första hindret forcerat så med lite träning så kan det nog bli läge för lite brantare nedfarter ganska snart!
Var den här nedfarten svart, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar