Sjuk vecka

Samuel har varit hemma från skolan hela veckan tillsammans med Nicklas. Idag fredag, tog jag över vabbandet men med tanke på hur pigg han är hoppas jag allt återgår till det normala på måndag. Han har haft ruskigt ont i magen hela veckan, framför allt på kvällarna då han legat och gråtit med den varma vetekudden på magen. Han har kräkts ett par gånger men jag misstänkte på ett tidigt stadium att han var hård i magen och att det var där skon klämde. Har stoppat i honom päron och katrinplommon men det har inte hjälpt så igår kväll åkte jag in till akuten med honom. De tog en massa prover men allt var bra och läkaren bekräftade mina misstankar att det nog var förstoppning så vi fick ett pulver med oss hem som var laxerande. Första dosen spydde han upp för det var så äckligt men andra gick bättre så jag ska strax åka till apoteket och hämta mer. Bara han får fart på magen tror jag han kommer må mycket bättre snart. Nu får det vara nog med sjukdomar i det här huset. Är sååå trött på att vara hemma men även att må halvvisset själv. Fattas bara att Nicklas blir sjuk, det är ju hans tur nu...

Läste den här artikeln i Aftonbladet. Vad tusan är lite influensa och magsjuka egentligen? HUR överlever man en sådan händelse? Jag känner mig rätt gnällig ibland men faktum är att man har INGENTING att klaga över. Jag har friska, underbara barn, sambo, hus, jobb... Jag är frisk själv förutom lite graviditetskrämpor som väl är en piss i havet egentligen. Det ska inte till en livsavgörande händelse för att man ska börja uppskatta det man har, man vet aldrig när det kan vara för sent. Samtidigt är man inte mer än människa men någonstans i bakhuvudet borde man ha människor som Björn och hans lilla dotter i åtanke. Nästa gång kan det hända mig, dig eller någon som står oss nära. Tänk på det.