Tvättmaskinen fungerar igen! Reparatören var här idag och felet var att det hade fastnat saker både mellan trumman och själva maskinkroppen och i filtret. Jag hade försökt få upp luckan till filtret själv men den satt som berget och han hade fått använda specialverktyg till det så trögt var det. Men nu fungerar det och jag har tvättat två jättemaskiner ikväll. Tänk vad beroende man ändå är! Förr i tiden fick man tvätta allt för hand samtidigt som man hade en hoper ungar att ta hand om. Hur klarade de sig?
Läste en oerhört bra krönika i senaste numret av Amelia, skriven av Hanne Kjöller. Den handlar om livspusslet och hur dåligt svenska mammor anser att de har med dubbelarbete, stress etc. Faktum är att svenska mammor har det bäst i världen och ÄNDÅ klagar vi! Eller som Hanne skriver: "Om det är svårt att vara mamma i Sverige idag, när eller var i världen är det i så fall lättare? I Sudan? I Kina? Eller i USA? Eller var det när våra mödrar var var nyblivna mammor eller när våra mormödrar var det? När det inte fanns dagis? Eller när det varken fanns dammsugare, diskmaskiner, halvfabrikat eller hämtmat?" En sådan "självklar" företeelse som föräldrapenning har inte funnits särskilt länge och inte i den utsträckning den gör idag. Inte heller tillfällig föräldrapenning fanns för bara några decennier sedan utan var barnen sjuka var det bara att vara hemma utan lön eller ta sin febriga unge med till jobbet. I en jämförelse med andra länder är Sverige numera högst upp vad gäller hur mycket föräldrar får ut när de är hemma med sina barn. Svenskarna får ut 80% av lönen och enbart tre länder (av 18 stycken i jämförelsen) kommer över 50%, det ni! Läste i ett gammalt nummer av Vi föräldrar om hur det är att vara förälder i andra länder och i t.ex Singapore får en nybliven mamma vara hemma i tre veckor med sin bebis!! Tre veckor!!!! I Holland har de "barnkrubbor" där de lämnar in sina barn från det att de bara är några månader gamla eftersom föräldrar inte har råd att vara hemma då ingen ersättning utgår.
Jag personligen tror att det är den höga levnadsstandarden som gör att vi anser att livspusslet är för komplicerat här i Sverige. Här "ska" man ha det senaste av allting: plasma-TV, diverse hushållsmaskiner, de senaste mobilerna till barnen, märkeskläder och semestrar i Thailand. Men sådant kostar och då måste båda föräldrarna jobba heltid för att ha råd att upprätthålla denna livsstil som blivit norm för alltför många och karusellen snurrar allt fortare. Jag märker ju det själv efter att ha arbetat heltid i bara några veckor hur trött och slut man blir och hur trötta barnen är efter en låååång dag på fritids/dagis. Är det värt det? För min del känns det som det är sista varvet med karusellen nu, när den nya familjemedlemmen anlänt är det slut på heltidsarbetet för mitt svar på min egen fråga är nej, det är inte värt det!
Läste en oerhört bra krönika i senaste numret av Amelia, skriven av Hanne Kjöller. Den handlar om livspusslet och hur dåligt svenska mammor anser att de har med dubbelarbete, stress etc. Faktum är att svenska mammor har det bäst i världen och ÄNDÅ klagar vi! Eller som Hanne skriver: "Om det är svårt att vara mamma i Sverige idag, när eller var i världen är det i så fall lättare? I Sudan? I Kina? Eller i USA? Eller var det när våra mödrar var var nyblivna mammor eller när våra mormödrar var det? När det inte fanns dagis? Eller när det varken fanns dammsugare, diskmaskiner, halvfabrikat eller hämtmat?" En sådan "självklar" företeelse som föräldrapenning har inte funnits särskilt länge och inte i den utsträckning den gör idag. Inte heller tillfällig föräldrapenning fanns för bara några decennier sedan utan var barnen sjuka var det bara att vara hemma utan lön eller ta sin febriga unge med till jobbet. I en jämförelse med andra länder är Sverige numera högst upp vad gäller hur mycket föräldrar får ut när de är hemma med sina barn. Svenskarna får ut 80% av lönen och enbart tre länder (av 18 stycken i jämförelsen) kommer över 50%, det ni! Läste i ett gammalt nummer av Vi föräldrar om hur det är att vara förälder i andra länder och i t.ex Singapore får en nybliven mamma vara hemma i tre veckor med sin bebis!! Tre veckor!!!! I Holland har de "barnkrubbor" där de lämnar in sina barn från det att de bara är några månader gamla eftersom föräldrar inte har råd att vara hemma då ingen ersättning utgår.
Jag personligen tror att det är den höga levnadsstandarden som gör att vi anser att livspusslet är för komplicerat här i Sverige. Här "ska" man ha det senaste av allting: plasma-TV, diverse hushållsmaskiner, de senaste mobilerna till barnen, märkeskläder och semestrar i Thailand. Men sådant kostar och då måste båda föräldrarna jobba heltid för att ha råd att upprätthålla denna livsstil som blivit norm för alltför många och karusellen snurrar allt fortare. Jag märker ju det själv efter att ha arbetat heltid i bara några veckor hur trött och slut man blir och hur trötta barnen är efter en låååång dag på fritids/dagis. Är det värt det? För min del känns det som det är sista varvet med karusellen nu, när den nya familjemedlemmen anlänt är det slut på heltidsarbetet för mitt svar på min egen fråga är nej, det är inte värt det!
3 kommentarer:
Jag håller med dig!
Även om jag "bara" jobbade 80% men det tog en timme innan man var hemma och sen körde hela grejen i gång, tvätta, laga mat, bompa, duscha, fixa grejer till skolan osv osv.
Nu när jag har varit hemma en månad så har jag mer ork, inte med hushållet för det är tråkigt. Men med barnen och det är det viktigaste!
ja vi har för höga krav! jag pluggar och det är perfekt med barn faktiskt, så länge man har självdisciplin. man kan lägga tiden som man vill och nyaste tv:n kan man glömma, varför bry sig.. Mer tid = mindre pengar, men det är det värt
Oja... håller med dig till mångt och mycket. Men det är väl som vanligt, man gnäller över sånt som egentligen inte har någon betydelse. För man tror hela tiden att någon annan har det mycket bättre än en själv.
Skicka en kommentar