Idag for sambon till Kina. Jag kommer således vara gräsänka i ca en månad. Känns inte super måste jag säga men jag är ju så van vid att vara singelmorsa så en månad ska man väl klara. Han får ta igen det när han kommer hem istället :-)
Iallafall så gjorde jag en fasansfull upptäckt när jag kom hem till huset efter min barnhämtningsturné. Husnycklarna? Var???? I korta flashbacks återkom morgonen då jag i min stress glömt ta ur mina nycklar som sitter på insidan av dörren. Sambon gick efter mig och låste - med sina nycklar såklart - och mina nycklar blev sittande kvar i säkert förvar på insidan. Klockan var efter fem och det var kolmörkt, sambon på Arlanda och inga nycklar förutseende utplacerade hos goda grannar... Ringer sambon i panik och förklarar läget och samtidigt piper det i mobilen som en förvarning att batterierna håller på att dö. Sambon föreslår låssmed men ska försöka ringa någon som kan hjälpa till eftersom fönstret till vinden av någon anledning inte var stängt (hur han nu kom på det). Sätter ungarna på att springa runt huset för att se om något källarfönster mot förmodan inte heller var stängt men sån tur hade vi inte. Under verandan däremot ligger två stegar och tjocka mamman får en strålande idé: vem behöver karlar när man kan klättra själv? Tyvärr sitter stegarna som berget under ett lass med brädor och tegelstenar men efter att ha krupit under verandan och baxat bort det mesta lyckas jag få ut en av dem. Ungarna tycker mamma är dum i huvudet när jag bär upp stegen på verandan och lutar den mot väggen. Sedan står de och håller andan av förskräckelse under det våghalsiga cirkusnumret när en styck gravid mamma klättrar uppför husfasaden, tar sig över på verandataket av korrugerad plast, med full kraft slår upp fönstret och häver sig in på vinden. Sedan var det bara att treva sig fram i vindsmörkret och gå ner och öppna åt barnen! Bra kvinna klarar sig själv, det har jag alltid sagt (och med lite hjälp av ödet som lämnade vindsfönstret ohaspat).
Min brottningsmatch med stegarna tog dock på krafterna och den nattliga språngmarschen runt huset gjorde inte förkylningen bättre men slutet gott iallafall :) Förra gången jag var gräsänka var det bilen som pajade, undrar vad som händer nästa?
Iallafall så gjorde jag en fasansfull upptäckt när jag kom hem till huset efter min barnhämtningsturné. Husnycklarna? Var???? I korta flashbacks återkom morgonen då jag i min stress glömt ta ur mina nycklar som sitter på insidan av dörren. Sambon gick efter mig och låste - med sina nycklar såklart - och mina nycklar blev sittande kvar i säkert förvar på insidan. Klockan var efter fem och det var kolmörkt, sambon på Arlanda och inga nycklar förutseende utplacerade hos goda grannar... Ringer sambon i panik och förklarar läget och samtidigt piper det i mobilen som en förvarning att batterierna håller på att dö. Sambon föreslår låssmed men ska försöka ringa någon som kan hjälpa till eftersom fönstret till vinden av någon anledning inte var stängt (hur han nu kom på det). Sätter ungarna på att springa runt huset för att se om något källarfönster mot förmodan inte heller var stängt men sån tur hade vi inte. Under verandan däremot ligger två stegar och tjocka mamman får en strålande idé: vem behöver karlar när man kan klättra själv? Tyvärr sitter stegarna som berget under ett lass med brädor och tegelstenar men efter att ha krupit under verandan och baxat bort det mesta lyckas jag få ut en av dem. Ungarna tycker mamma är dum i huvudet när jag bär upp stegen på verandan och lutar den mot väggen. Sedan står de och håller andan av förskräckelse under det våghalsiga cirkusnumret när en styck gravid mamma klättrar uppför husfasaden, tar sig över på verandataket av korrugerad plast, med full kraft slår upp fönstret och häver sig in på vinden. Sedan var det bara att treva sig fram i vindsmörkret och gå ner och öppna åt barnen! Bra kvinna klarar sig själv, det har jag alltid sagt (och med lite hjälp av ödet som lämnade vindsfönstret ohaspat).
Min brottningsmatch med stegarna tog dock på krafterna och den nattliga språngmarschen runt huset gjorde inte förkylningen bättre men slutet gott iallafall :) Förra gången jag var gräsänka var det bilen som pajade, undrar vad som händer nästa?
5 kommentarer:
Oj, du har verkligen otur. Nu ska jag sluta klaga när jag blir gräsänkling vilket brukar vara max 4 dagar och max 4 gånger om året. Att du vågade bara klättra på stege när du är gravid, men vad gör man inte för sina barn.
jobbig känsla det där, när man kommer på att "skit också!"... men det löste ju du galant
Hmmm... det är av den anledningen jag har lagt nycklar hos grannar. Jag är inte lika smidig och graciös som jag var för en 20 år sen ;)
Men huga!
Hoppas att du nu har försett någon/några grannar/vänner med extranycklar så att det inte händer någon mer gång!
Stor kram
Fy på dig! Höga höjder är inget för en gravid kvinna..
Jag får nog låsa fast stegen och slänga nyckeln när jag kommer hem. :-;
Puss!
Skicka en kommentar