2008-10-14

Vilken morgon!

Lillemannen vaknade på HELT fel sida imorse! Han fick fortsätta sova i min säng eftersom han inte behöver vara på dagis förrän kl 9 men medan jag och de stora barnen satt och åt frukost kom han inrusande i köket och stortjöt! Kröp upp i mitt knä och satt som en igel på mig samtidigt som han bölade som en mistlur. Försökte locka med macka, fil med sylt, oboy (som han aldrig får annat än på lördagar i vanliga fall) eller att sova lite till men inget var bra. Till slut satte han sig i sin stol, ryckte åt sig en macka, delade den i tre bitar och slängde sedan tillbaka den i brödkorgen och började tjuta igen för att den var trasig. Sen skulle han ha smör på men när han fick det skulle han inte ha smör längre och mackan for återigen all världens väg. Till slut gick han med på att äta lite fil med sylt men skulle ta sylten själv. När sylten väl låg i filen var det fel för då ville han inte ha sylt längre... Allt var med andra ord helt åt skogen! När de stora barnen väl kommit iväg till bussen blev han glad igen och åt hela mackan (med smör) och tre portioner fil med sylt och flingor :-) Nu är han sitt vanliga soliga jag igen som om morgonen aldrig existerat! Det är spännande med barn - man vet aldrig riktigt var man har dem!

Ska strax iväg till jobbet. Analfabetgruppen höll på med klockan igår och även om deras lärare påstod att de jobbat med det innan slulle man aldrig kunna tro det! Dels kan de knappt siffrorna och dels är de ruskigt osäkra på klockslagen. Och då gjorde vi bara hela och halva timmar samt kvartar. Hittade en del material som jag jobbade med i Orsa som jag ska ta med idag och jobba individuellt med några av de svagaste eleverna, bl.a klockor jag tillverkade själv av pappersassietter, påsförslutare och pappbitar som man kan träna enskilt på. Inte konstigt kanske att majoriteten har svårt att passa tiderna efter lunchen...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vet du inte att man måste smöra för lillemannen för att han ska vara på gott humör? Allt måste ske som han vill ha det! Skärpning Älskling! Puss

Mamma J sa...

Vilket enormt tålamod du måtte vara utrustad med... Ja, sonen är väl en sak, men med eleverna! Traggla traggla traggla. Jag beundrar uppriktigt sådana där fantastiska pedagoger med tålamod i massor!