Typiskt!

Idag var skolan stängd men eftersom mamman jobbar extra lång dag på onsdagarna var det fritids som gällde för de stora barnen. Tyvärr får man heller ingen skolskjuts om det inte är skola så det var stressigt värre här hemma i morse eftersom jag var tvungen att skjutsa dem till skolan som ligger ca 15 minuters bilväg härifrån. Efter att ha lämnat barnen på dagis och fritids tog jag en annan väg mot Ludvika från skolan och efter ca fem minuter känner jag hur gaspedalen ger med sig och sjunker ner mot golvet. Tack och lov är det en liten backe och nedanför backen en liten skogsväg som jag lyckas svänga in på och stanna bilen. Känner på gaspedalen med handen och den är helt lös. Där står jag mitt i skogen och det är flera kilometer åt vardera hållet till bebyggelse. Sambon är i Kina och så många andra man kan ringa SOS-samtal till känner jag inte här. Tänker att jag kan försöka lifta in till Ludvika men de enda som passerar i rätt riktning är två mopeder. Då tar jag fram mobilen för att ringa jobbet och säga att jag blir försenad. Är en snäll kollega som svarar och som genast erbjuder sig att komma och hämta mig. Tack vare det blir jag bara en kvart försenad till jobbet. På lunchen erbjuder sig en annan kollega att följa med och bogsera hem bilen eftersom det inte skulle vara bra att låta den stå mitt i skogen över natten. Inte för att min bil är värdefull eller innehåller något värdefullt men det är ju dumt ändå om man slipper.

Tog lunchrasten och lite till att bogsera hem den eftersom det var en bit att köra och man inte kan köra särskilt fort men nu står den här iallafall och själv fick jag ta sambons finbil till jobbet, fritids och dagis. Kom inte hem förrän strax före sex ikväll så vi är ganska trötta allihop. Nu ska kidsen i säng och själv längtar jag tills alla ligger i sina respektive sängar och jag får titta på Bonde söker fru i lugn och ro! Kanske ska äta lite glass också... Ahhhh, mabuti ang buhay! Fast utan gamla skitbilar!